Tidningshuvud 300 px




APRIL 2018

MÅNADENS LEDARE
 

Månadens ledare Kjell

"Om man av någon anledning skulle vilja leta hundbajs, så kan jag garantera att man får träff längs denna väg."

En surgubbe talar ut...

Alla har väl sett den geniala reklamsnutten från KPA Pension, den där en liten flicka glömt sina gymnastikkläder och förklarar orsaken för sin fröken: ”Mamma har sagt att det är pappas jävla ansvarsområde.”
Och det är faktiskt inte bara roligt, det är också tänkvärt. Det finns många människor som borde fundera ordentligt över vad som egentligen är deras ansvarsområde.
Jag läste för inte länge sedan en intressant spännings/ framtidsroman av Lars Wilderäng. Titeln var ”Stjärndamm” och den börjar med att något slags intelligent datavirus börjar slå ut all telefoni, TV, elektricitet och i längden alla samhälls- funktioner. Idén känns kanske lite overklig, men det riktigt intressanta med boken är hur Wilderäng beskriver människornas reaktion. Vad händer med oss när datorn och telefon slutar fungera, när vattnet inte längre rinner ur kranen, toalettstolen blir full och sopbilen inte längre kommer? 
I Wilderängs bok bildas snabbt två huvudgrupper. Den ena försöker hitta praktiska lösningar för sig själv, men även för dem som behöver hjälp. Den andra gruppen tycker att alla samhällsfunktioner ”är någon annans j-a ansvarsområde” och gör ingenting, vilket snabbt gör samhällen till regelrätta soptippar.
Och jag tänker att de här människorna finns ju i verkligheten, här och nu. För några veckor sedan skulle jag till återvinningsstationen vid Stora COOP och containern för metallförpackningar var absolut full.
Vad hade hänt? Jo, uppenbarligen tyckte flera Kirunabor att det här är någon annans ansvarsområde och hade bara slängt sina sopor på marken. Lata människor som borde skämmas. Det är ju så enkelt som så, att om en container är full, så letar man upp en annan och är det fullt överallt, så tar man hem sina sopor tills vidare. De tömmer ju faktiskt containrarna förr eller senare (ett tips: vid panncentralen intill Ullspiran finns containrar som nästan alltid har gott om plats).

Vi har ju också ett problem som alltid töar fram i dessa tider. Jag är ofta ute och promenerar och passerar då oftast via bajskorvarnas boulevard, det vill säga Järnvägsgatan. Om man av någon anledning skulle vilja leta hundbajs, så kan jag garantera att man får träff längs denna väg. Det är allt i storlekar från pommes frites till frukostkorv, ofta mitt på trottoaren. Jag begriper inte hur dessa lata hundägare tänker. De tänker inte på andra människor i alla fall och jag har något slags teori om att det är samma människotyp som struntar i att använda blinkers.
Jag må visserligen låta som en surgubbe just nu, men det är ju faktiskt så enkelt som så att jag och du, alla, har ett eget ansvar för att försöka göra vår stad trevlig att bo i och besöka. Vi ska i alla fall inte bidra till att förstöra den. Så till alla lata har jag ett mycket enkelt råd: Skärp er!

Kjell Törmä, chefredaktör