Tidningshuvud 300 px OKTOBER 2018
UR INNEHÅLLET

Senaste Rautas

Inez Svonni Fjällström har arbetat vid Sametinget i Kiruna i många år och Mikael Svonni är professor emeritus i samisk språkvetenskap vid Umeå och Tromsö universitet. Tillsammans driver de nu ett bokförlag i Rautas. Foto: Kjell Törmä

Nu flyttar folk till Rautas igen

– Det bor alltid 30 människor i Rautas (på samiska Rávttas), säger Mikael Svonni med ett skratt. Och att byn alls finns beror nog på mig och Inez för vi sökte bygg­lov och fick det efter en massa krångel. Nu flyttar det in unga familjer till Rautas och det känns fantastiskt roligt.

Rautas är byn mellan Rautasälvens två grenar och den ligger två mil från Kiruna centrum efter Norgevägen. Men vad betyder egentligen Rautas? Där går till och med professorn i samisk språkvetenskap bet – ingen vet i dag betydelsen. Det kommer inte från finskans rauta, som betyder järn och inte heller från samiska för fisken röding trots att Rautas­jaure är den klassiska röding­sjön i Kirunafjällen. Tusentals fiskare vall­färdar ju första helgen i mars till Rautas­premiären.
Byn är ung för det var 1952 som det första huset byggdes här och det var Mikael Svonnis föräldrar som flyttade från torv­kåtan på västra sidan älven, där samernas bebyggelse fanns. På 1930-talet kom kata­­strofåren, då stora renhjordar dog ut på grund av svält.
– Min far Petter Eriksson Svonni fick några år senare, på 40-talet, tillsammans med flera drabbade samer arbete vid järn­vägen, berättar Mikael Svonni. Visserligen förbjöd lappfogden dem att arbeta åt SJ, ”lapp skall vara lapp”, men banmästaren ville ha bra folk och anställde dem i alla fall.

Läs mer om paret Svonni och några av de andra i Rautas i KirunaTidningens oktobernummer.


Lämna förslag på Årets Kirunabo!

Vem tycker Du har gjort viktiga insatser för Kiruna under året som gått, och borde utses till Årets Kirunabo 2018? Skicka ditt förslag, tillsam­mans med en motivering till varför du tycker att den personen för­tjä­nar att utses till Årets Kirunabo 2018. Ditt förslag måste vi ha senast måndag 22:a oktober.Bland förslagen utser Tidningsföreningens styrelse sex kandidater, och dem  presenterar vi i novembernumret.
Skicka förslaget till: KirunaTidningen, Adolf Hedinsvägen 58, 981 33 Kiruna. Eller med e-post till: kiruna.tidningen@kiruna.nu

Senaste dykarklubb

Hans Engberg (t.v.) och Roine Norström är två av eldsjälarna i Kiruna Sportdykarklubb som detta år fyller 50 år. Foto: Kjell Törmä

En klubb som går på djupet

Kiruna Sportdykarklubb är med sina cirka 45 medlemmar sannolikt en av Sveriges mest livaktiga dykarklubbar. På många andra orter måste dykintresserade själva köpa sin utrustning och sedan söka sig till något sällskap av dykare. Kiruna Sportdykarklubb erbjuder både utbildning och utrustningar att hyra till dess du vet om dykning verkligen är ett intresse för dig.
– Grundsyftet för oss är att så många som möjligt ska kunna dyka så billigt som möjligt och en viktig orsak till att vi har lyckats med det är att vi har en lokal i badhuset och eldsjälar i föreningen, säger Hans Engberg, som varit medlem sedan 1994 och sitter i föreningens styrelse.

En av eldsjälarna i Kiruna Sportdykark­lubb är definitivt styrelsemedlemmen och den numera pensionerade polismannen Roine Norström. Han var nämligen med och star­tade Kiruna Sportdykarklubb för 50 år sedan.
– D­å, i slutet av 60-talet, startade många dykarklubbar och för de flesta var inspira­tionen den franske dykaren Jaques Costaeu, som man kunde se på TV i ”Costaeus under­­­vattensvärld”, säger Roine Norström och fortsätter:
– Jag hade själv också ett historiskt intresse och visste att i Norrbyskär i Västerbotten fanns det en massa vrak som stack upp ovan­för ytan. Tänk om man kunde hitta något på vraken och där vaknade mitt intresse för dykning.
Tillsammans med Olle Segerdahl och Janne ”Badis” Andersson bildade han 1968 Kiruna Sportdykarklubb och tog sitt dykar­c­ertifikat. På den tiden var säkerhetstänkandet inte så omfattande som i dag, teoriprovet var ett A4-papper med några frågor och sedan genomfördes de praktiska proven i havet utanför Piteå.
– Det var mörkt och kallt i de vattnen och det var långt ifrån alla som gick kurserna som sedan också blev dykare, berättar Roine Norström.
En orsak var att man på den tiden bara hade våtdräkter. De höll visserligen kylan borta något, men ju djupare man dök desto mer pressades dykardräkten ihop mer och isolerade kroppen allt sämre från kyla. Det var helt enkelt tufft att dyka, åtminstone i kalla vatten. Och det har vi ju på våra bredd­grader.
– Men så kom torrdräkten i slutet av 70-talet och då började dykarklubbarna växa ordentligt. Det blev en helt annan dykning, konstaterar Roine.

Dyk i Sveriges klaraste sjö

Den 1 september firade klubben sitt 50-årsjubileum och i samband med det ordnade man också en dykartur till Troll­sjön, Rissajaure, som brukar kallas Sveriges klaraste sjö med ett siktdjup på 32 meter. De var drygt 30 medlemmar som följde med och utrustningen flögs upp med helikop­ter. Det blev dyk både dag och natt eftersom man också övernattade i tält. En mycket lyckad resa, konstaterar Roine Norström:
– Där finns inte så mycket liv, men ändå rörmaskar och räkor och så en sorts gräs som inte borde finnas så djupt ner och det har vi skickat till Lunds universitet för under­sökning.

Läs mer om Dykarklubben i KirunaTidningens oktobernummer.

 Curts storverk klart

 Stadsflytten lockar filmare
Senaste Curt

Curt Persson vid Hjalmar Lundbohms grav nedanför Kiruna kyrka. Foto: Kjell Törmä

Senaste Greta

Dokumentärfilmaren Greta Stocklassa vid rivningen av bostadsområdet Ullspiran 2015.

– Hjalmar Lundbohm var en människa. Inte en Gud. Och det vill jag berätta i denna biografi, som grundar sig på min doktorsavhandling och därutöver tre års arbete. När jag får boken i min hand från tryckeriet, den väger 1,9 kilo, så är barnet fött. Nu får läsaren adoptera berättelsen.
Det säger Kirunabon Curt Persson om sitt storverk Hjalmar Lund­bohm som innehåller allt från kärlekshistorier till Kirunas framväxt och LKAB:s tillkomst. Om en människa med fel och brister, men framförallt om en djupt humanistisk person, en folkbildare, en samhällsbyggare och konstmecenat. Om en djupt sammansatt människa som nästan varje Kirunabo har en åsikt om.

Kirunas stadsflytt eller samhälls­omvandling är känd över stora delar av världen. Den har också lockat journalister, författare, filmare och fotografer från många olika länder att försöka skildra det som händer.
KirunaTidningen har träffat tre av dem: fotografen Katrin Streicher från Berlin samt dokumentärfilmarna Sébastien Koegler från Paris och Greta Socklassa från Prag. Vi ställde dem samma tre frågor:
• Vad fick dig att vilja komma till Kiruna och skildra staden?
• Vilka är dina starkaste intryck från Kiruna?
• Vad tänker du om stadsflytten?
I KirunaTidningens oktobernummer kan du läsa deras svar.

Övrigt

Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• Gunnar Selberg, valets stora vinnare i Kiruna
• Succéstart för AIF i Hockeyettan
• Peter Pääjärvis minnen från ett kvarter som rivs
• Ur Agges Arkiv: När Hjalmar Lundbohm gav ut böcker, del II
Till sist några bra julklappstips:
Gåvokort jul773 kopia
Prenumeration på KirunaTidningen
För information – klicka här.
Kalender
Kirunakalendern 2019
För information – klicka här.
Poster 04 kopia 
Posters med Kirunamotiv
För information – klicka här.
Robin 02 
Barnbok – Robin och
slädhundarna
För info – klicka här.