Tidningshuvud 300 px MARS 2019
UR INNEHÅLLET

Senaste-01

– Det här är inget arbete, det är en livsstil. Körningen sitter i ryggmärgen och jag tänker på världsproblemen, pratar i telefon, lyssnar på radio och jag har ingen chef. Och jag är nästan född i en lastbil då farsan hade åkeri. Det här är mitt liv, säger yrkeschauffören Tony Brännström. Foto: Peter Pääjärvi

Tony Brännström har 35 år bakom

ratten ”Det här är mitt liv”

Tony Brännström har 35 år bakom ratten som professionell förare av tunga fordon. Han har aldrig varit i diket. Men han vet varför så många långtradare går av vägen. Han är mycket kritisk mot Trafikverkets underhåll av vägarna och han slår fast att det är speditörer som Schenker och DHL och andra, som hotar både trafiksäkerheten och de nordiska åkerierna. Förarna på öststa­ter­nas åkerier lever som slavar.

– Om en speditör har en trailer som ska upp hit från södra Sverige, så ringer de ett nordiskt åkeri och får ett pris på 35.000 kro­nor. Sen ringer dom en öststatsåkare och får upp trailern för 15.000 kronor och så väljer dom den. Där ligger ansvaret för att män­niskor jobbar som slavar och för att tradare ligger i dikena, säger Tony Brännström, 55.
Efter mer än 35 år bakom lastbilsratten har han sett allt.

En livsstil – inte bara ett yrke
Tony Brännström är på väg till Alta i Nord­norge med 20 ton post från Oslo när Kiruna­Tidningen får den här intervjun. Klockan 19 på kvällen kommer trailern med den norska posten med tåg till Kiruna Godsbangård. Efter alla reglerade raster kommer han att vara framme i gryningen. Om allt går väl. Han vill inte ha med sig någon från familjen vintertid.
– Det är för farligt. Man möter ju döden när man möter en tradare med dåliga däck och oerfarna chaufförer i halka och snörök. På sommaren har det hänt att frun följer med, säger Tony.
Han har en förklaring till varför han fort­sätter i detta utsatta yrke.
– Jag försökte en gång att jobba i indu­s­trin. Efter tre dagar kom chefen med papper för att fastanställa mig. Men jag kände att jag måste ut på vägen igen och tackade nej, berättar Tony och fortsätter:
– Det här är inget arbete, det är en livs­stil. Körningen sitter i ryggmärgen och jag tänker på världsproblemen, pratar i telefon, lyssnar på radio och jag har ingen chef. Och jag är nästan född i en lastbil då farsan hade åkeri. Det här är mitt liv.

Läs mer i KirunaTidningens marsnummer.

Senaste-klocktorn

Klocktornet består av sex sektioner (här ser man de fem översta). De tre nedersta har en inre konstruktion där rimfrost, is och yrande snö ska kunna fastna och ge en extra fin utsmyckning. På urtavlan finns ett konstverk, som påminner om samiskt slöjdmönster. Foto: Kjell Törmä

Stadshusets klocktorn

I juli 2017 började nedmon­te­ringen av tornet på Kiruna Stadshus. Ett av de stora känne­­märkena i stadens centrum skulle flyttas till en ny plats långt bort från gruvans sprick­­bildningar.

Arkitekt Artur von Schmalen­see satt i sitt kontor i Gamla Stan i Stockholm när han arbetade med utformningen av Kiruna Stads­hus. Man förstår att han hade Stockholms stadshus i sina tankar, när han gjorde sina skisser. Den stora Blå Hallen med sin trappa och teglet på väggarna skulle också passa bra i Kiruna.

Ett torn måste det  vara
För att kunna hävda sig och göra ett mäktigt intryck mot fjällen i bakgrunden menade Artur von Schmalensee att byggnaden borde krönas av ett torn precis som i Stockholm. Han tog kon­takt med konstruktör Konrad Hernelind, som ritade ett torn av stål.
De tyckte båda att tornet såg alldeles för spinkigt ut och von Schmalensee föreslog att man skulle använda gjutjärn istället med tanke på att Kiruna var en gruvort. Det är ett material som lätt rostar och kan vara ganska skört. Som tur var hade man på Kungliga Tekniska Högskolan just fått fram en gjutjärnsva­riant, som klarade det tryck, som ett 150-tons torn utsätts för i olika väder.

Många inblandade
Konrad Hernelind och Artur von Schmalensee reste då till det anrika Näfveqvarns Bruk vid Bråviken nära Oxelösund, för att lära sig mer om gjutjärn. Där förstod de att bitarna till tornet inte kunde vara längre än 4,5 meter.
Tillverkningen av detta unika gjutjärnstorn gjordes av AB Åbjörn Anderson Mekaniska Verkstad och Gjuteri i Svedala. Här gjordes först en mindre modell i trä och sedan bitarna av trä i naturlig storlek som mall för gjutningen.
Delarna sändes därefter till AB Järnmontering i Limhamn, där de rostades och monterades i sektioner. Allt sattes sedan på ett godståg, där konstruktören Konrad Hernelind följde med för övervaka uppmonteringen med skruvförband och rostfria bultar på Stadshuset.

Läs mer i KirunaTidningens marsnummer.

 Nyckeln till en ännu bättre handel

 2019 blir det stora byggåret
Senaste-03 Senaste-04

–Det är specialistbutiker som överlever – Vildmarks­hörnan, Höjdmeter och Bokhandeln är exempel. Man måste jobba på sin nisch, erbjuda något utöver vardagens utbud. För sen tar de stora kedjorna över. Foto: Peter Pääjärvi

– Handeln i Kiruna går mycket bra. Duktiga handlare och Kiruna­borna är dessutom av tradition bra kunder. Och vi har en guldkalv som inte får slarvas bort – vårt nya Kulturhus. Det i Luleå står för en stor del av den stadens utveckling.
Det säger Torbjörn Bergsten, som följer utvecklingen av Kirunas och Norrbottens handel i detalj. Han har en bakgrund som köpman, hotellägare, fastighetsförvaltare och han har starkt bidragit till Kiruna­­festivalens framgång.­

Byggandet av 47 lägenheter i bostadsrätts- föreningen Fjällvyn vid foten av Luossavaara går i en rasande fart. Och i Skjutbaneområdet ska 68 hyreslägenheter vara inflyttningsklara vid nästa årsskifte Foto: Kjell Törmä

Om 2017 och -18 har dominerats av rivningsprojekt och husflyttningar, så kommer 2019 att bli ett år som präglas av många och stora byggen. Ett antal projekt är redan i full gång och fler blir det. Runt nya Stadshuset är  till exempel två stora byggen igång. Det är det så kallade kvarter 1 där Kirunabostäder bygger 62 lägenheter och 3.600 kvadratmeter lokaler för kontor, butiker och restauranger och planen är att kvarteret ska stå inflyttningsklart hösten 2020. 

Övrigt
Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• Rymdpionjären Bengt Hultqvist har avlidit
• Gamla gardiner blev ny konst
• Gamla stadshuset monteras ned bit för bit
• Joachim Almgren: Vårvintern väntar – men var är snön?