Tidningshuvud 300 px SEPTEMBER 2019
UR INNEHÅLLET

Senaste-01

Bengt Simonsson, Teknikmarknad, vid den fjärrstyrda robot, som används i försöket att provmuddra Ala Lombolo. Foto: Kjell Törmä

Testar ny metod för att rena Ala Lombolo

Efter decennier är nu kanske en lösning på hur sjön Ala Lombolo ska renas äntligen på gång. Just nu pågår ett försök med en fjärrstyrd robot som muddrar en del av sjöns botten. Om pilotförsöket faller väl ut, så kommer metoden att användas för att rena den svårt förorenade sjön de kommande åren.


Det var i början av 90-talet det upptäcktes att sjön Ala Lombolo var svårt förorenad och sedan dess har närmare 30 olika ut–redningar gjorts om sjön – utan att något gjorts. Beräkningar visar att sjöns bottendy innehåller drygt 200 kg kvicksilver, ett av våra farligaste miljögifter. Dessutom visar beräkningar att sjön innehåller runt tio ton zink, tre ton koppar, ett ton molybden, 33 kg kadmium och 1,6 ton bly. Det gör sjön till en av de mest förorenade i landet.
Kvicksilvret har framför allt kommit från LKAB:s tidigare laboratorium, en restprodukt från malmanalyserna som helt enkelt släpptes ut i det kommunala avloppet. Folktandvården bidrog också när de från 1961 och 16 år framåt släppte ut orenat vatten där det fanns kvicksilver från amalgam. På den tiden fick man göra så.
Täckt av vattnet utgör inte kvicksilvret någon större fara, men om sprickbildningen, som gruvbrytningen orsakar allt längre in i staden, gör att vattennivån sjunker kan läget bli allvar–ligare. Om sjöbottnen torrläggs kan kvick–silvret börja spridas och bli en hälsofara för Kirunaborna. Så sent som förra året torr–lades ju nästan sjön Yli Lombolo eftersom den sprickbildning som närmar sig sjö–systemet orsakade läckor i sjöbottnen. Det får inte hända i Ala Lombolo.

Läs mer i KirunaTidningens septembernummer.

Senaste-02

Rickard Strand har varit med på två expeditioner till Mount Everest,  där klättrare i dag står i kö för att nå toppen. Han ser likheter med utvecklingen i Kebnekaise, där allt fler vill upp till toppen. Många saknar dock fjällvana och därför ökar antalet fjällräddningar, menar han.
Foto: Ella Ní Chana

Everestveteranen Rickard Strand

ser paralleller till Kebnekaise


Rickard Strand var med i den första svenska expeditionen till Mount Everest. Målet var att få en person till toppen på 8.848 meter. Men en klättrare faller från 7.500 meters höjd, rutschar efter berget, bryter benet, men är vid liv. Rickard drar igång en rädd­ningsaktion, som blir dramatisk och ska pågå i fyra dygn.


I dag ser Rickard Strand hur olyckorna och dödsfallen på världens högsta punkt ökar i antal i takt med att allt fler vill ha Mount Everest på sin meritlista. Det är kö till toppen.
– Det finns paralleller till Kebnekaise. Många fler fjällvandrar i dag och fler vill upp på toppen. Men människor har mer ont om tid och får därmed mindre erfaren­het. Därför ökar också antalet fjällrädd­nin­gar. Men i grunden är det verkligen roligt att fjällen lockar allt fler människor, säger Rickard Strand.

Everestklättring är ett lagarbete
Han har deltagit i två expeditioner till Mount Everest. Den första för 32 år sedan, 1987, som misslyckades och så en till 1991 där man fick upp en man på toppen. Och det var inte Rickard själv utan Lars Cronlund. Grämer han sig när det var så nära?
– Det fungerar inte så. Vi är ett lag på 13 personer, där målet är att få upp någon på toppen. I fotbollen kan inte alla göra mål, men laget är lika viktigt som målgöraren.

Fler ovana = fler fjällräddningar
Likheterna mellan utvecklingen i Kebne­kaise och den kring Mount Everest är påfallande.
– För 30 år sedan hade fjällvandrare och alpinister ett genuint intresse för fjällen och en stor erfarenhet uppbyggd under en längre period. Då kunde man också ta hand om sig själv om något oplanerat inträffade, säger Rickard Strand som också jobbat som fjäll­räddare i den alpina gruppen sedan 1980.  
– Men samhället förändras och det finns ett helt annat tänk hos oss alla i dag. Vi avsätter mindre tid för en fjälltur, vi utnyttjar ny teknik och vi förlitar oss på guider och på fjällräddningen eller att åtminstone kunna beställa en helikopter om vi får ont.

Läs mer i KirunaTidningens septembernummer.

 Midnight Sun Cruisers firade 30 år

 Laxforsens bygdeförening 20 år
Senaste-04 Senaste-03

Gunhild och Ronny Siverhall hade klätt sig tidsenligt kvällen till ära. Foto: Anders Nilsson

Massor av fina bilar och bra musik var det när raggarklubben Mid­nightsun Cruisers firade 30-års­jubileet med ett stort arrange­mang, MusicCar Show, på Arena Arctica vid Kiruna flygplats.
– Det blev mycket mer jobb än vi trodde, men vi är jättenöjda, säger Peter Uusitalo, ordförande i klubben som uppskattar att drygt 3.500 personer kom till kvälls­arrangemangen.

Bygdeföreningen ansvarar för färjestugan i Laxforsen. Foto: Agge Theander 2019.

För 20 år sedan bestämde sig ett antal entusia-ster för att hindra att den gamla färjestugan i Laxforsen skulle rivas.  Man bildade en bygde-förening och tog kontakt med Vägverket,  som ägde stugan. Den 21 augusti 2000 gav Vägverket och Kiruna kom­mun föreningen nyttjande­rätten till färjestugan och en månad senare hölls en fest med en representant för kom­munen och en liten marknad på platsen.

Övrigt
Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• Många utmanade TV-Gladiatorerna
• Debatt, Roger Bergström: Lyft blicken och se helheten
• Den gamla rökbastun – en berättelse av Anna-Kristina Kuoksu
• Nu rullar filmhösten igång

Senaste-Kieri