Tidningshuvud 300 px OKTOBER 2019
UR INNEHÅLLET

Senaste-Lainio

Byn Lainio har i dag cirka 70 bofasta invånare. På 1940- och 50-talen var de som flest. Då bodde cirka 350 personer i byn. Foto: Kjell Törmä

I Lainio blomstrar kulturen

– Tornedalen borde egentligen heta Lainiodalen eftersom vår älv var den som först bröt sig fram efter istiden. Torne älv är faktiskt den yngsta genombrytningen, säger Lainiobon Roland Henriksson. Men han inser att han är chanslös i frågan om namnbyte med tanke på den starka ställning Tornedalen fått.


Roland Henriksson får trösta sig med att Lainio blivit en kulturens högborg. Här har författare som Siv-Britt Mangi och Lars Alm sina rötter, här finns musiken och kulturcentrumet Marttigården där hembygdsgillet med Lena Ylipää huserar liksom operasångaren och kulturprofilen Carina Henriksson. Det är många som varit på Opera Vildmark i Lainio. Nu är det Kulturveckan och hembygdsdagarna på sommaren, som är den stora attraktionen.

Laxräddare
Roland och Inez Henriksson har varit tunga entreprenörer inom åkeribranschen och hade som mest 60-70 anställda under högsäsong med jobb över stora delar av landet. Roland har också varit framgångsrik när det gäller att rädda laxfisket i älvarna.
– Det är nog skottpengar på mig nere vid kusten, både kring älvmynningarna och i Öster­sjön. Men i Torne-, Lainio- och Muonio älvars förening har vi kunnat visa på rovfisket i havet och vid älvmynningarna. För 35 år sedan fanns det inte en lax i våra älvar fast den alltid varit vår basföda. Men i fjol gick det upp 100.000 laxar när man räk­nade i Kattilakoski i Torne älv. Spillran av vildlax är räddad och det maffialiknande kustfisket nästan borta, säger Roland Henriks­son. Det handlar om stora pengar och många gjorde sig rika.

Gjorde tystnaden känd
Vid sidan av åkeriet satsade Henrikssons även på turismen och byggde 1985 en stugby och en vildmarkscamp. Tystnaden i Lainio blev ett begrepp. Och så påpekar Roland att det egentligen var i Lainio som laestadianismen fick sitt genombrott i mitten av 1800-talet. Detta tack vare predikanten Johan Raatamaa som slog sig ner i Lainio och gav väckelsen spridning.
Lainio firade 350-årsjubileum 1981 och under krigsåren hade byn också 350 invånare. Men i dag är det knappa 70 bofasta på ömse sidor om älven, där de flesta bor på södra sidan. En handdriven färja klarar överfarten och planerna på en bro har gått i stå.

Läs mer om Lainio i KirunaTidningens oktobernummer.

Senaste-Eeva

Eeva Petäjänimei under ett av sina arbetspass på äldreboendet Solbacken 2. Foto: Kjell Törmä

Eeva, 83 år och vårdbiträde

För många kommer pensio­ne­rin­gen som en befrielse, tänk att slippa gå till jobbet varje dag, resten av sitt liv. Men alla tänker inte så.
Eeva Petäjäniemi är 83 år och jobbar som vårdbiträde på äldre­boendet Solbacken i Kiruna. Om hon klarar de årliga proven för delegering av medicin den 15 mars nästa år, så fortsätter hon nog att jobba.


– Eeva har räddat den här sommaren, säger Ann-Chatrin Jakobsson Medelid som är Eevas chef på Solbacken 2. Och hennes brukare öser beröm över Eeva, som Karin Dahlstål.
– Hon är helt underbar och ställer alltid upp. Följer mig till Sunderbyn när jag måste dit och hon tar med sig hembakat fikabröd till avdelningen. Häromdagen kom hon med lax till oss brukare, en fisk som hennes son Matti fångat.
När KirunaTidningen hälsar på hemma hos Eeva Petäjäniemi plingar det oavbrutet i hennes telefon. Det är kommunens auto­matiska bokningssystem som frågar vilka dagar och vilka pass, som Eeva kan jobba. I juli månad tackade hon ja till arbetspass, som motsvarar 195 timmars jobb. En hel­tidstjänst är på cirka 160. Hur orkar män­niskan?
– Finsk sisu är förklaringen, säger Eeva och stavningen på hennes namn avslöjar ju att hon föddes i Finland.
– Jag gick i pension 2001 då jag fyllde 65 år. Efter tre månader klättrade jag på väg­garna. För mig var pensionen inget paradis. Jag  hade för mycket energi och frågade om jag fick komma tillbaka och jobba, berättar hon.

Genomför årligt test
En vanlig dag stiger Eeva upp halv sex och kokar kaffe. Börjar hon klockan sju så går hon hemifrån halv sju för hon vill ha en lugn start.
– Nattskiftet rapporterar vad som hänt och så börjar vi ta hand om våra brukare en efter en. Dusch, medicinering och övrig vård.
För att ha rätt till delegering av medicin till brukarna, så måste Eeva som vårdbiträde genomföra ett årligt test.
– Det är ett test som jag gör på datorn, där en massa frågor ska besvaras. Om jag har minst 85 procent rätt på frågorna, så ska sedan en sjuksköterska godkänna mig efter en utfrågning.

Läs mer om Eeva i KirunaTidningens oktobernummer.

Kirunabo-2019

 Snart invigs etapp 1 av nya E 10

 Centralskolans historia
Senaste-E10 Senaste-Centralskolan

Bilisterna längs den nya E 10:an kommer att få en storslagen utsikt mot fjällvärlden.
Foto: Kjell Törmä

Den 30 oktober öppnas den första etappen av nya väg E 10 för trafik, och det är helt enligt planerna.
Men den befintliga väg E 10 kommer fortsätta att vara den officiella väg E 10 ytterligare ett år till dess även den andra etappen i projektet blir klar.

Centralskolan revs 1972, men finns ännu kvar i minnet hos många Kirunabor.
Foto: Gunnar Ohlsson. 

Den 3 juni 1908 ägde en högtidlig ceremoni rum i Kiruna. I den första grundstenen till bygget av Centralskolan murade man in en plåtlåda med alla gällande mynt i riket. Beloppet var 18:93. Avsikten var bestämd. Kommunens första egna skolbyggnad skulle stå kvar för evig tid.

Övrigt
Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• Nu ska Nukutusområdet bli mer tillgängligt
• Fint pris till nya Riksgränshotellet
• Bokfestivalgänget laddar för ännu en succé
• Bygget av nya storhotellet igång

Kirunakalendern

Du kan också beställa kalendern genom att klicka HÄR