Tidningshuvud 300 px MAJ 2018
UR INNEHÅLLET

CGI-02-kopia

Robert Ylitalo ser många tänkbara användningsområden för den unika tekniklösning han tillsammans med sina kollegor på CGI i Kiruna utvecklat. Foto: Kjell Törmä

Stadsomvandlingen gav idé


till världsunik tekniklösning

Om en vattenledning måste grävas upp i den nya stadskärnan kommer Tekniska verkens personal med hjälp av ”röntgenglasögon” att på plats kunna peka ut för grävmaskinisten exakt var det ska grävas och hur djupt röret ligger.
Ja, det är förstås inte riktiga röntgenglasögon, utan en teknik där verk­lig­heten kombineras med digital information som gör att man med specialglasögon kan se det man kallar en förstärkt verklighet. En världsunik tekniklösning som utvecklats av IT-företaget CGI i Kiruna.

När Robert Ylitalo en kväll var ute och promenerade med hustrun i närheten av nya centrum passerade de en grop med ned­lagda vattenledningar. Han började fundera över hur noga alla rören var kartlagda utifall att de måste grävas upp i framtiden. En idé började ta form i hans huvud.
Vi vet ju alla hur det brukar se ut när infrastruktur i marken; vatten-, avlopps- och fjärrvärmeledningar eller el/telekablar grävs upp i staden. Det brukar bli rejäla gropar och det handlar ju helt enkelt om att man hittills bara vetat på ett ungefär var ledningarna och kablarna finns.
Det skulle finnas mycket pengar att spara i att kunna gräva upp dessa med större precision, tänkte Robert Ylitalo.

Nya Kiruna perfekt för tester
Till vardags är han chef för affärsut­veckling i norra Sverige vid företaget CGI, ett inter­nationellt IT-företag med verksamhet i 40 länder. Företaget jobbar mycket med att utveckla egna lösningar, bland annat när det gäller underhåll, drift och hantering av infra­struktur och har egna expertgrupper, både nationellt och internationellt, som bedömer idéer som vaskats fram inom företaget.
När Robert Ylitalo funderat klart på sin idé tog han upp det i företagets så kallade innovationsforum, och CGI:s experter i såväl Sverige som globalt nappade på idén.
– Vi fick bra med pengar för att veri­fiera att idén faktiskt är möjlig att genomföra. I samband med det tog vi också kontakt med Kiruna kommun, men vi ville inte ha några pengar av dem, utan deras GIS-data, alltså den digitala informationen om all infrastruktur som finns i marken, berättar Robert Ylitalo.
Förr i tiden ritades alla rör och lednin­gar in på kartskisser som inte alltid är så exakta, om de ens finns kvar. Numera, exempelvis i den nya stadskärnan, finns varje rör och ledning inmätt med stor precision i form av GPS-kordinater. På det sättet blir det nya Kiruna och stadsomvandlingen ett perfekt testområde för den nya tekniken.
Projektet kallas ”Hidden city” (gömd stad på svenska) och handlar om att kombinera olika tekniska lösningar.

Läs mer i KirunaTidningens majnummer.

Ellen_01

Ellen Kettunen vill hela tiden lära sig nya saker och läser mycket. Tillsammans med sina systrar Eva och Estrid samt systersonen Hasse har Ellen också skrivit en bok om barndomshemmet och uppväxten, ett projekt som tog sju år att färdigställa.Foto: Emma-Sofia Olsson

Ellen Kettunen vill hela tiden

fortsätta att utvecklas

Som 12-åring red Ellen Kettunen på en elefant, drygt två decennier senare fick hon se regalskeppet Vasa bärgas ur djupet och i yrkeslivet har hon åkt runt till Kirunas byar med både taxi och egen bil. Hon fyller snart 92 år men är fortfarande aktiv, i dag med körsång och läsecirkel.


I år är det 60 år
sedan Ellen Kettunen flyttade till Vittangi, en by hon trivs i, men det finns en till plats som ligger henne varmt om hjärtat –hembyn Junosuando. Det är nämligen där hon föddes som nummer fem i en syskonskara av sju, i farstukammaren till släktgården Poromaa.
– Det sägs att jag föddes sex timmar före min tvillingbror Anders men jag har fått lära mig att det inte stämmer. Det kan helt enkelt inte gå till på det viset men det är så det har berättats för mig, förklarar hon.
Ellen sitter i vardagsrummet och har precis sett på tv, hon finner snabbt fjärrkontrollen och trycker på av-knappen. Omkring henne på väggarna finns tavlor, såväl målade som fototryck. En av tavlorna föreställer barn­domshemmet.
– Innan det fanns någon byggnad där var Poromaa en renhage. Det sägs att mannen som ägde renarna var trött och lade sig på marken där för att vila en dag. När han sov drömde han att det var många kor där och de var så välgödda, då tänkte han ”här kan man bosätta sig”.
Om det sedan var samma man som beslutade sig för att börja bygga hus där vet inte Ellen men hon berättar att en av ladugårdsbyggnaderna har ett årtal från 1600-talet i ett av hörnen.
 
Syskonen Andersson, Ellens flicknamn, hade en uppväxt som erbjöd mycket arbete liksom för de flesta som växte upp på en bondgård. Familjen hade kor, hästar, får, grisar och höns. Och så ägde de skog förstås. Något som gjorde att de klarade sig ekonomiskt trots en sjuklig far.
– Vi kunde sälja skog och sedan fick vi sälja mjölk till arbetsstugan och sjukstugan, berättar Ellen.
Och kanske är det tack vara besöken till sjukstugan som gjorde att hon kom fram till sitt yrkesval: distriktssköterska och sedermera barnmorska.
– Det fanns en syster Mandis från Små­land, hon berättade och pratade om sitt arbete, jag tror det kan ha påverkat mig.
Innan Ellen började på sjuksköterske­utbildningen i Sundsvall hann hon med att vara både ladugårdspiga och barnflicka.
– Sommarlovet när jag var 12 år fick jag arbete som barnflicka åt prästen Haapaniemi.
Då prästens hustru hade sin släkt i Upp­sala fick även Ellen följa med dit under parets semestermånad. Hon hade i uppgift att ta hand om den äldre dottern Inger som var tre år gammal.
– Jag fick åka tåg för första gången och allt var nytt, det var första gången för allt möjligt.
När sällskapet anlände till centralsta­tio­nen i Uppsala väntade där ett stadsbud som körde deras väskor till rätt adress. Ellen beundrade hans stiliga mössa men undrade samtidigt varför de inte kunde bära väskorna själva.
– Jag funderade mycket över det, att här kom han och hjälper oss med väskorna medan vi inte får någon hjälp hemma, det kändes konstigt, säger Ellen och ser eftertänksam ut när hon minns tillbaka.
Uppsalaresan erbjöd inte bara djupare funderingar utan också lite mer lättsamma upplevelser. Bland annat var det på trappan till prästparets hus som Ellen fick smaka sitt livs första banan tillsammans med skydds­lin­gen Inger. En dag fick hon dessutom åka in till Stockholm och besöka Skansen till­sam­mans med prästen och hans hustru, barnen stannade hemma.
– De hade apor och elefanter, det var verkligen en upplevelse, berättar Ellen leende.
Och inte nog med det, dessutom fick hon för endast 25 öre en ridtur på elefan­ten Lunkentus, något som helt klart var en annorlunda upplevelse för en 12-årig flicka från Junosuando.

Läs mer i majnumret.

 Störst ansvar för nya centrum

 Nytt pris till solägget
LKAB_02-kopia

LKAB:s framtidsplaner för Kiruna presenterades av Stefan Hämäläinen Siv Aidanpää Edlert och Joakim Björnström.
Liten-02

Sedan invigningen har Solägget, som är både ett konstverk och en bastu, belönats med flera priser och nu har den fått ännu ett pris.

”Den största byggsatsningen i Kirunas historia” – så kallar LKAB det som väntar de närmaste åren.
Gruvföretaget tar nu ansvaret för att fem av tio kvarter i Kirunas nya centrumkärna byggs inom de närmaste fyra-fem åren och att cirka 1.500 bostäder byggs under samma period.
– Det kommer inte att saknas bostäder när det blir dags att flytta, säger Joakim Björnström, LKAB:s chef för stadsomvand­lingen i Kiruna.

Nu har Kirunas finaste bastu fått ytterligare ett pris. Det är organisationen Kultur & Näringsliv som för 26:e året delat ut Swedish Art and Business Award , denna gång till Solägget med motiver­ingen: ”Solar Egg skapar en positiv sym­bol för pånyttfödelsen av Kiruna och blir ett landmärke för samhällsomvandlingen och en mötesplats för dess innevånare. Solar Egg är en mycket professionell skapalse utförd med konstnärlig elegans och virtuositet.”

Övrigt
Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• ICA-Toppen blir Tempo och en ny restaurang
• NUndvik elchock – tvätta på natten
• AKommunen satsar 3-4 miljarder på att bygga nya Kiruna
• Joachim Almgren – Från vinter till vår i ett nafs
• Dags att ta farväl av Stadshuset