Tidningshuvud 300 px APRIL 2018
UR INNEHÅLLET

Selberg-kopia

Kiruna-Centern med Gunnar Selberg i spetsen har gått starkt framåt de senaste två valen till kommunfullmäktige och har nu drygt 28 procent av väljarna i Kiruna. Foto: Kjell Törmä

Kiruna-Centerns Gunnar Selberg

redo att ta över makten i Kiruna

Gunnar Selberg vill att Kiruna kommun satsar allt på att stoppa detaljplanerna  och därmed pressa LKAB till fler eftergifter. Ett chicken race med miljarder kronor och hundratals jobb i potten. Hur vågar han ens föreslå det?
– Därför att jag vet att staten kommer att ge sig och att kommunen vinner. Tror någon att LKAB och staten skulle låta bli att ta ut sina miljardvinster? Aldrig, säger Kiruna-Centerns ledare Gunnar Selberg.

Han ser LKAB-chefen Jan Moströms information till facken om risk för varsel om uppsägningar om kommunen inte god­känner detaljplanerna, som ett spel för galleriet. Gunnar Selberg vill absolut inte stoppa gruvbrytningen, men han vill spela med detaljplanerna till dess LKAB:s ägare lovar följa hans krav.
– Moström gör väl bara sitt jobb och jagar lönsamhet för bolaget, men vi politiker måste tänka på hela Kiruna.

KirunaTidningens ledare ”oschyssta”
Gunnar Selberg och hans Centerparti fick 28 procent av rösterna i senaste valet och är alltså en betydande maktfaktor i Kirunas politik. 
Han har gjort sig känd för sina helsides­annonser i det lokala annonsbladet där han målar ut domedagen för Kirunaborna om man inte följer hans råd. Men han anser detvara en felsyn att han lägger en blöt filt över staden med sin hårda kritik av kommun­led­ningen och med rubriker som ”Hela Kirunas existens är hotat” och ”De river vår stad”.
– I det här sammanhanget måste jag sägaatt KirunaTidningen är oschysst och ensidignär det gäller att kritisera mig på ledarplats. Borde inte tidningen vara mer intresserad av att kritisera de som faktiskt har makten?Visst, jag sticker ut hakan, men försöker alltid vara konkret med vad vi tycker. 

Många konkreta förslag
I en radiointervju nyligen sa du att du vägrar gå in i det nya stadshuset fram till dess du blir tvingad. Vill du inte att Kiruna­borna ska få vara stolta över det nya stadshuset?
– Jag säger alltid vad jag tycker och tänker. Det nya stadshuset är en symbol fördet totala misslyckandet med stadsom­vand­lingen. Men övervärdera inte min betydelse, jag säger bara vad jag tycker. Det är klart att det kan sänka humöret på folk, men vad ska jag göra när jag ser att kommunlednin­gens plan inte håller? Ingen är så kon­struk­­tiv som jag. I nästan varje annons finns det konkreta förslag till åtgärder. Och vi bjuder på fika i Ädnamvarestugan och vi bjuder på handboll. Vi föreslår sam­ordnare till stadsomvandlingen och sänkt bygglovstaxa och mycket mer.

Varje kvadratmeter ska ersättas
Vad ligger bakom ditt förslag att inte god­­känna detaljplanerna och därmed riskera att stoppa LKAB:s fortsatta gruvbryt­ning?
– LKAB ska ersätta varje kvadratmeter de river med ny kvadratmeter. Detta oav­­sett om fastighetsägaren redan fått betalt av LKAB. Staten måste in i den här matchen och garantera stadens återuppbyggnad.
Du vill alltså att LKAB ska betala för ett hus två gånger. För om husägaren tar pengarna i stället för ett nytt hus, så ska LKAB ändå bygga upp ett lika stort hus som ingen äger?
– Javisst, men LKAB äger det ju. Och så säljer de fastigheten på öppna marknaden och då får de ju tillbaka pengarna.

Men om ingen köper huset, så förlorar LKAB investeringen?
– Det finns alltid någon som vill köpa fastigheter i en stad med en ljus framtid.
Gunnar Selberg ser just denna modell som allra viktigast för Kiruna. LKAB ska bygga upp varje kvadratmeter man river, även om säljaren tar pengarna. Däremot är han mindre brydd om var den nya järnvägssta­tionen hamnar.
– Det är inte viktigt. Och man måste ju fundera över vilka barriärer en järnväg bygger i en stadskärna. Men nog kan jag tänka mig ett resecentrum vid flygplatsen, det kanske är bättre.

Läs mer i KirunaTidningens aprilnummer.

Vivungi_01-kopia

En bild från höstens utgrävningar vid sjön Vaikkojärvi utanför Vivungi, då unika fynd gjordes som visar att järnhantering förekommit i dessa trakter redan för över 2.000 år sedan.
Foto: Norrbottens museum

Unika fynd i Vivungi

– nu måste historieböckerna skrivas om

 Redan hundra år innan Jesus föddes kunde Vivungiborna tillverka stål av hög kvalitet.
De sensationella fynden som arkeologer från Norrbottens museum gjorde utanför den lilla byn, cirka åtta mil öster om Kiruna, vänder nu och ner på den europeiska forskningen om järnhantering.
– Klart är att våra fynd kullkastar alla tidigare etablerade sanningar, säger Carina Bennerhem, arkeolog vid Norrbottens museum och doktorand vid Luleå tekniska universitet.

Den gångna månaden har såväl skolklasser som andra Kirunabor fyllt de föreläsningar som Norrbottens museum haft om järn­framställning i våra trakter. Det låter kanske inte som det mest spännande ämnet, men faktum är det arbete som museet i sam­arbete med Luleå tekniska universitet nu påbörjat faktiskt innebär att vi måste skriva om våra historieböcker.
Sedan länge har forskarna i Europa varit tämligen överens om hur järnhan­teringen utvecklats i Europa. Denna ”sanning” har varit att järnframställningen uppstod och utvecklades i Mellanöstern för att sedan sprida sig till Europa, västerut och norrut.

Sangis blev vändpunkten
I våra trakter har forskarna hittills ansett att järnhanteringen uppstod mycket sent, först på 1600-talet, med bland annat den första järnmalmsgruvan i Masugnsbyn och Kengis bruk utanför Pajala.
– Jakt- och fångstbefolkningen som funnits här uppe har betraktats som passiva mottagare av järnföremål, att man alltså importerade de järnföremål man behövde. Därför har man inte heller ägnat så mycket forskningen åt områdena i norr, säger Carina Bennerhag.
Vändpunkten kom 2009 under utgräv­ningar i byn Sangis i samband med byggandet av järnvägen mellan Kalix och Haparanda.
– Då gjorde man fynd som visade sig vara drygt 2.000 år gamla. Dels hittade man järnföremål, främst knivar men också bland annat yxor, dels hittade man rester av järnhantering och Sangis är den första järnframställningsplats man hittat norr om Jämtland, berättar Carina Bennerhag.
Hon tillägger att järnföremålen dess­utom hade hög stålhalt, vilket visar att människorna på platsen haft stora kun­skaper om smidesteknik.
– Man får inte hetta upp järnet för mycket eller för lite om man ska nå den bästa kvalitén på stålet och dessa fynd visade på en smidesteknik man bara kunnat se på några få platser i Europa tidigare, berättar Carina Bennerhag.
Fynden i Sangis blev startskottet för projektet Järn i Norr, ett samarbete mellan Norrbottens museum och Luleå tekniska universitet, som 2016 fick 5,5 miljoner av Berit Wallenbergs stiftelse och Vetenskaps­rådet för ett femårigt projekt. I projektet ska man studera tidigare fynd för att lära sig mer om hur järnhanteringen kan ha sett ut i våra trakter, vilka smidesmetoder som kan ha använts och varifrån kunskapen kan ha kommit.
Redan 2015 stötte Carina Bennerhag av en slump på ett av de fynd som gjordes under en fornminnesinventering i Vivungi på 1990-talet. Då hade man hittat en ganska stor boplats, cirka 100 x 200 meter, vid sjön Vaikkojärvi utanför byn. Där hade  man hittat rester av redskapstillverkning, brända ben men också slagger, alltså klum­par av materiel som kan uppstå som rest­produkter vid bland annat smältprocesser.
– De här slaggerna liknande dem som brukar vara resultatet av järnframställning och jag blev eld och lågor. Jag sökte och fick pengar för att analysera slaggerna och analyserna visade att det var rester av järnframställning som hade bildats cirka 100 år före Kristus, berättar Carina Bennerhag.

 Läs mer i KirunaTidningens aprilnummer.

 De vill se nystart för Jägarskolan

 Bolagshotellet kan inte räddas
Liten-Karlsson

När nu Sverige åter rustar upp försvaret tycker försvarsdebattörerna Anders Karlsson (t.v.) och Bertil Kantola att det är dags att åter bygga upp ett regemente i Kiruna. Foto: Kjell Törmä

Liten-01

Flera risker med att dela upp Bolagshotellet i sektioner innan en flytt har satt stopp för flyttningen. Nu står det klart att huset måste rivas. Foto: Kjell Törmä

 Efter decennier av nedrustning ökar åter satsningen på Sveriges försvar till följd av en allt mer orolig omvärld.Det nedlagda regementet på Gotland byggs nu upp igen och försvars­debattörerna Anders Karlsson och Bertil Kantola menar att det är dags att även bygga upp Jägarskolan i Kiruna igen:
– Vi är inga regementskramare, men varför markerar inte Sverige att det här är en viktig del av landet?

 LKAB har satsat flera miljoner på att förbereda en flyttning av Bolagshotellet, men nu ger de upp. De om- och tillbyggnationer som gjorts finns inte inritade och det är osäkert om byggnaden ens håller ihop om man delar upp den i flyttbara sektioner. 
– Det känns jättetråkigt, men vi kan inte riskera folks liv för att flytta byggnaden, säger Tjabba Nordanfjäll, LKAB:s projektledare för flyttning av kulturbyggnader. 

Övrigt i aprilnumret:

Utöver detta hittar du bland annat i detta nummer:
• Många nya gator i Kiruna – och nu får kvinnorna ta mer plats
• Mina Råman ångrar inte att hon bytte yrkesbana mitt i livet
• Konsthall öppnar nya möjligheter
• Kirunaminnen – tre av bidragen i skrivartävlingen
• Historis: Emt – en pionjärfamilj i Kiruna